Taktiken som min mäklare använde sig av var klassisk budgivningstaktik – att fånga in så många budgivare som möjligt i budgivningen så att de blir delaktiga och psykologiskt knutna till prospektet så snabbt som möjligt (läs mer om denna taktik i Sälja Bostad-guidens budgivningskapitel).
När måndagsvisningen gick så hade lägenheten redan stigit en hel del, även om den var långt ifrån vad jag hade hoppats på som slutbud. Tisdagen gick sedan ganska långsamt, det kom många bud men med pyttehöjningar varje gång och jag började misströsta i tron att den skulle stanna på en låg nivå – att budgivarna tröttnat.
När sms:en pep med sin frånvaro även på onsdagsmorgonen började jag bli direkt orolig men sen kom en dubbelhöjning igen och priset var då uppe i en nivå där jag kände mig nöjd, om än inte kalasnöjd. Det kan påpekas att oron är en ständig följeslagare under hela processen, varenda liten detalj kan ju förändra priset flera månadslöner upp eller ner.
Sen var det tyst igen i ett dygn. Mäklaren ringde runt och ringen av intressenter krympte mer och mer, till slut så accepterade jag det senast lagda budet. Mäklaren ringde och berättade nyheterna men exakt i samband med detta kom det in ett nytt bud från en helt ny budgivare med en minimal höjning.
Eftersom det bara var onsdag eftermiddag lät jag budgivningen fortgå och hoppades förstås på ett motbud. De tidigare köparna blev dock duktig modstulna och bad om respit till morgondagen för att fundera på saken. Här blev det ett ihärdigt samtalande mellan mig och mäklaren om för- och nackdelar med att vänta respektive signa med det nuvarande högsta budet.
Varken jag eller mäklaren trodde att de skulle de facto toppa budet. Att de skulle komma tillbaka med en minihöjning var inte heller troligt, i såna fall skulle det vara en lite större höjning för att verkligen ta slut på budgivningen. Att återkomma med en sånt bud kändes dock inte så troligt och risken fanns förstås också att de skulle ge ett bud som de själva skulle ta tillbaka, som “hämnd” eller liknande.
Därtill satte den andra köparen press och ville skriva kontrakt på onsdagkvällen. Då risken att förlora allt var möjlig och den potentiella vinsten troligtvis var minimal så valde jag att skriva på. Både jag och köparen var nog nöjda med utfallet och priset så det var glada miner.
Slutpriset hamnade på runt 60 tkr / m2 och jag känner verkligen att även om jag kunde fått mer så kunde det också absolut också slutat lägre. Jag hade lite oflyt med nyhetsflöde och söndagsvädret men hade sammanlagt 30 intresserade på lägenheten och en bra budgivning. Det känns glasklart att lägenheten gick för ett marknadsmässigt pris.
I det stora hela så var det både ett lyckat köp och en lyckad försäljning i skakiga tider. Nu ser jag fram emot sommaren i min nya tvåa!
Hoppas att denna köp-och-sälj-historia har gett dig lite tips och inspiration för din egen process. Om du vill skriva om när du köper och säljer så kontakta mig på info@boupplysningen.se så kan du gästblogga här, och därtill även göra viss reklam för din egen försäljning. Om du bloggar om ditt eget köp eller försäljning på din egen blogg får du gärna tipsa om detta i kommentarsfältet (högst upp, vid rubriken) – men länka gärna hit då.
Senaste kommentarerna