Mitt eget bostadsköp och försäljning – Del 2. Köpbudgivningen

Några veckor tidigare hade jag blivit intervjuad i lokaltidningen “Vårt Kungsholmen” om denna sida som då hette KöpaBostadGuiden.se. Där hade jag berättat om några av tipsen som finns här på sidan, bland annat att man bör se sig runt ett par helger för att få sig en bra uppfattning om utbud och priser.

Detta goda tips bröt jag redan första helgen.

Jag gjorde en grundlig genomgång av prospekten som fanns att tillgå och visste på direkten vad det var jag ville ha. En snarlik lägenhet, fast 2:a och på 46 m2 några hundra meter ifrån där jag bor just nu. Jag bokade dock in runt 8-9 andra intressanta prospekt samma helg och använde förstås hela guiden och framförallt kalkylen i processen (i samband med detta insåg jag en del brister i kalkylen och gjorde även ett par uppgraderingar).

Jag cyklade runt Kungsholmen hela söndagen och avslutade med två lägenheter som var riktigt fina, bland annat 2:an jag suktat efter innan. Den andra var en otroligt fin sekelskifteslägenhet på 54 m2 och över 3 meter högt i tak. Den var dock utan balkong och med en riktigt tråkig utsikt.

Jag räknade lite på vad jag trodde de skulle sluta på, vilket spann i kvadrameterpris som var troligt och sen gav jag ett bud på måndagmorgonen som var ännu lite i underkant på den lägre nivån förmodade pris. För den lite större lägenheten var mitt bud ännu lägre men där hade jag inte råd med så mycket mer heller. Jag valde alltså budgivningstaktiken “Skrämselbudet”.

Jag visste att jag absolut skulle kunna vilja ha bådadera av lägenheterna och framförallt den lite större. Mitt första bud var ett pris jag absolut skulle kunna tänka mig att ge i slutändan.

Tanken med att ge ett stort bud från början var självklart att skrämma bort så många budgivare som möjligt. Jag såg också till att göra det så tidigt som möjligt på måndagen innan budgivning och måndagsvisning för att helt enkelt förstöra så mycket som möjligt. Jag räknade dock inte med att vinna på endera buden.

Sen gick jag på måndagsvisningarna och försäkrade mig än en gång om att det var fantastiska lägenheter. Sen gick jag bara hem och väntade på motbud.

Tisdagen gick och inga motbud kom och på onsdagen fick jag reda på att jag var ensam kvar – på båda lägenheterna! Mitt intresse var dock störst för den större lägenheten där budet var på 2 7 Mkr (c:a 50 tkr / m2) och det ville inte säljarna sälja för. Jag gick upp till 2.8 Mkr vilket var min maxgräns för vad jag kunde få lånelöfte för, och därtill i princip tömma alla mina konton. Säljarna ville inte sälja då heller och mäklaren backade från 3.0 till 2.9 till 2.85.

Här hade jag ett stort stöd från min egen mäklare. Han hade påpekat en liten detalj i prospektet som skvallrade för att detta var en lägenhet som var ute för andra gången. Jag frågade således mäklaren rakt ut (under måndagsvisningen) vad lägenheten stannat på förra gången – vilket var 2.9 Mkr. Lägenheten var dessutom avskalad på möbler så jag visste att säljarna flyttat och förmodligen satt i en knivig sits, ivriga att sälja. Därför höjde jag inte mer heller.

Säljarna tvekade och tvekade och därtill var den ena parten bortrest och kunde inte höra av sig förrän sent på kvällen. Timmarna gick och jag började fundera. Jag tog fram kalkylen igen och tittade på prospekten fram och tillbaka – dessutom tittade jag ut mot Karlbergssjön och insåg hur mycket jag faktiskt njöt av att bo vid vattnet. Jag började sakta ändra mig.

När säljarna sedan ville vänta till morgondagen så var det avgörande. Jag valde istället att gå för den mer praktiska men lite mindre, och billigare, lägenheten med balkong mot Karlbergssjön. Vi bokade tid för kontraktsskrivning till dagen efter och köpet var ett faktum.

Jag valde alltså att köpa före jag sålde. Anledningen till detta var framförallt att jag kände att i mitt fall fanns det inga stora fördelar eller nackdelar med endera vägen. Det handlade helt enkelt om att jag hittade vad jag ville ha, före jag sålt lägenheten.

Imorgon fortsätter jag beskriva hur det gick till när jag sålde min egen lägenhet.