Sambolagen
Sambolagen instiftades år 1998 för att skydda den svagare parten i förhållandet när ett samboförhållande upphör. Enkelt uttryckt går sambolagen ut på att hälften av värdet på den gemensamma bostaden samt värdet av möbler och husgeråd ska delas lika om samboförhållandet upphör. Detta oavsett vem som betalat för bostaden, husgerådet etc. Inte heller spelar det någon roll hur räntekostnader, amorteringar etc delats upp. Dock innefattas inte egendom som inte har med boendet att göra i sambolagen, som tex aktier, båtar etc.
För att sambolagen ska gälla ska bostaden ha förvärvats för gemensamt bruk. Om en person äger en bostad innan samboskapet påbörjades så kan inte partnern kräva hälften av bohaget. Däremot om man som par köper en lägenhet, oavsett vem som betalar hur mycket, så har båda rätt till lägenheten om samboskapet upphör - förutsatt att samboskapet pågått under en längre tid.
En av anledningarna till att denna lag kom till var för att ett en person som bott tillsammans med en partner under en längre tid och delat på amorteringar och räntekostnader i en gemensam ekonomi ska ha rätt till del av bostaden som denne varit med och betalat på, även om personen inte direkt köpt den.
Ett sätt att komma runt sambolagen är att skriva ett avtal där man avtalar vad som tillhör vem i samboskapet, tex bostaden.
Sambolagen innefattar par som bor samman i ett partnerskap, dvs inte bara som kompisar. Sambolagen innefattar även samkönade partnerskap sedan 2003. Sambolagens bodelningsregler gäller alltså inte om den ena partnern flyttat in i en bostad som den andra partnern köpt och bott i själv. Om en sådan bostad däremot säljs och man köper en ny bostad tillsammans gäller sambolagen. En vanlig missuppfattning är att sambolagen innefattar arv, det stämmer inte. Sambolagen innefattar inte arv.
Skriv ut
